Jag har funderat lite. Är det verkligen så bra att spela svårfångad? Jag har en tendens att vara lite för "på" och ringa lite fööör mycket när jag är intresserad av någon. Men när jag väl försökt att inte göra det så ringer jag inte alls istället.

Båda taktikerna har samma utgång... diss. :p Har jag lärt mig nu faktist på senare tid :) Är man för aktiv så skrämmer man iväg honom och är man för inaktiv så tror killen förmodligen att man inte är intresserad och ger upp.

Finns det något mellanting? :p

Är singel nu och är skitnöjd 70% av dagen med det.. och 30% så hatar jag det. Igår vetefan hur statistiken på det såg ut  :)

Vet inte rîiktigt vad det berodde på men den lilla stunden jag sov igår var helt underbar. höhö.. sova bör man annars dör man. right?

Jag har funderat och jag vetefan om jag vill vara singel. Jag vill nog hellre vara sådär kittligt nykär så jag har någon att pyssla om. Antingen en kille eller en katt får det bli :)

Vad tycker ni bloggläsare? Kille vs Katt! Kommentera gärna!