Jobb....

Jag sa ifrån när jag inte ville ändra på mina inarbetade rutiner. Fick höra av andra att det var bra att jag stog på mig och inte lät mig bli överkörd. Effekten av detta blev att personen i fråga inte pratar med mig längre och verkligen är sådär "på väg bort" såfort jag pratar med honom. Det som är mest irriterande är när han kommer med information till både mig och min kollega... då står han halvt med ryggen mot mig och duar min kollega.. när vi är två stycken som ska få information.

Otroligt omoget och jag känner inte att jag ska behöva be om ursäkt för något.

Tjurskallig? jag? ... inte i det här läget ....  petig? lättirriterad? nej... faktist inte. Om jag uppfattas som det så är det bara jag som beskrivit ovan situation dåligt.

Jag har dock alllllltid stört mig på när folk duar istället för att säga "ni" när man är fler än 2 i en konversation. Har man språksvårigheter vet jag med mig att man ofta säger du när man menar ni, men när folk gör det medvetet så blir jag förbannad. Hatar att bli åtsidosatt utan någon direkt anledning.

Hoppas ni förstår min poäng och inte misstolkar vad jag säger.. :p får bara flashback från gymnasiet när folk gör såhär.. man försökte komma in i konversationer och vara social men innan man ens öppnat käften så har de redan bestämt sig för att det man säger är fullständigt ointressant och personerna fortsätter prata utan som om man inte stod där. Det var i gymnasiet och då hade man inte mycket till vettiga konverstioner.. men när det kommer till jobb som i det här läget så blir jag sur.

Hyfs tack!