Jag har varit sjukt glad idag.

Har funderat halva kvällen över varför. Och det finns alla möjliga anledningar till det. Tänkte att det kanske var det helt galna solskenet, att jag fått sjukt mycket sömn, att jag hade en helt underbar födelsedagsfest eller kanske min nya frisyr. Det har nog lite med glädjen att göra, men jag har kommit fram till den riktiga anledningen: Jag har kommit över mitt ex helt. Känslor har legat kvar och skrapat i hjärtat på mig... länge.

Jag behövde ett avslut. Och jag fick det i veckan. 

Jag säger bara det. Gör aldrig slut över sms, telefon eller något annat puckat påhitt. Man måste få se personen en sista gång för att kunna släppa. Jag har varit delvis mentalt labil sedan augusti 2008. Har inte alls känt igen mig själv. Har varit glad i perioder, men jag har inte riktigt kunnat vara mig själv fullt ut. Jag har varit komplicerad, överanalytisk och irriterad. Har inte riktigt kunnat lista ut varför.

Nu kan jag gå vidare. Äntligen.

Jag skrev tidigare om att träningen gör underverk.. och det stämmer! Men i kombination av detta, gör det allt bara skitbra.

Det känns som att en tung sten har lossnat från hjärtat. Det känns tomt, men nu finns det plats för nya känslor. Jag tänker inte leta efter kärlek, för då finner man den aldrig. Eller hur var det nu?





Och jag känner bara att jag måste tacka 5 personer, för att ni fanns där när jag blev dumpad för första gången. Tack Bror, Dennis, Anton, Mamma och Johanna. Jag saknar er något obeskrivligt. Jag är inte så bra på att säga sånt rakt ut. Men om ni läser detta, så vet ni vad jag känner.

Jag saknar att ha er i min närhet.


(Dig också pappa)