36 läsare igår
Pfffff..... 36 läsare va inne och kikade på min blogg igår. Har ni inget bättre för er? :D
Jag var ute igår och följde Johanna till jobbet. Hon jobbar 5skift så hon började jobba vid 23.00 igår tror jag. Vi brukar ta promenader på kvällarna och det är så jävla skönt. Inte bara att få gå och få frisk luft.... man pratar av sig så jävla mycke! Det är grymt...
Med vissa människor så blir det nästan jobbigt att umgås. Man känner lite att man måste säga något.. men varje gång jag och Johanna säger hejdå så har jag fortfarande tysen mer grejer att säga och berätta om och diskutera.
Jag tänkte på det igår när jag gick hem från promenaden. Jag vill alltid prata mer när vi är ute och går.
Johanna är bättre än alla bloggar och dagböcker :)
Vi kan prata om allt och samtalen kan verkligen ta sjuka svängar. Det är så skönt att man har en sån vän som man kan prata med allt om. Jag är så glad att vi umgås så mycket som vi gör nu.
Under hela gymnasietiden så umgicks vi inte alls.. sen när jag, Sofia, Adela och Johanna åkte till Bulgarien förra sommaren och kom på kant med varandra.. så trodde jag det var slut på vår vänskap. Men vi har pratat igenom det efteråt och har kommit fram till att allt berodde på oro och att det var ett vänskapligt tjaffs.
Det är den enda gången som jag verkligen bråkat med Johanna.
För er som inte förstår ett skvatt så var vi som sagt i Bulgarien. Sofia och jag kände för att festa loss lite en kväll.. och eftersom Johanna hade bränt sig i solen osv så ville hon inte följa med. Adela var inte så peppad att gå ut heller .. så hon stannade med Johanna.
Sofia och jag festade till 8 på morgonen och vi svarade knappt på telefonerna. Adela och Johanna satt på hotellet och blev ledsna/arga och oroliga över att vi inte hörde av oss. Delade känslor gjorde att det blev tjaffs och jag trodde verkligen inte att Johanna skulle vilja umgås med mig något mer efter det. Jag vågade inte ens ringa henne på en vecka efter resan.
Men bråk hör till. Jag vill aldrig mer bråka med mina vänner. De betyder för mycket för mig för det. Sure.. man småtjaffsar lite ibland.. men nu menar jag riktigt bråka. Aldrig igen!
Jag är så glad att jag har er i mitt liv! Mina vänner.. nya som gamla! Ni betyder massor! Det är er jag tänker på när jag är ledsen.. för så blir jag glad igen! Ni är guld värda! Ni vet vilka ni är :D
Puss!
Jag var ute igår och följde Johanna till jobbet. Hon jobbar 5skift så hon började jobba vid 23.00 igår tror jag. Vi brukar ta promenader på kvällarna och det är så jävla skönt. Inte bara att få gå och få frisk luft.... man pratar av sig så jävla mycke! Det är grymt...
Med vissa människor så blir det nästan jobbigt att umgås. Man känner lite att man måste säga något.. men varje gång jag och Johanna säger hejdå så har jag fortfarande tysen mer grejer att säga och berätta om och diskutera.
Jag tänkte på det igår när jag gick hem från promenaden. Jag vill alltid prata mer när vi är ute och går.
Johanna är bättre än alla bloggar och dagböcker :)
Vi kan prata om allt och samtalen kan verkligen ta sjuka svängar. Det är så skönt att man har en sån vän som man kan prata med allt om. Jag är så glad att vi umgås så mycket som vi gör nu.
Under hela gymnasietiden så umgicks vi inte alls.. sen när jag, Sofia, Adela och Johanna åkte till Bulgarien förra sommaren och kom på kant med varandra.. så trodde jag det var slut på vår vänskap. Men vi har pratat igenom det efteråt och har kommit fram till att allt berodde på oro och att det var ett vänskapligt tjaffs.
Det är den enda gången som jag verkligen bråkat med Johanna.
För er som inte förstår ett skvatt så var vi som sagt i Bulgarien. Sofia och jag kände för att festa loss lite en kväll.. och eftersom Johanna hade bränt sig i solen osv så ville hon inte följa med. Adela var inte så peppad att gå ut heller .. så hon stannade med Johanna.
Sofia och jag festade till 8 på morgonen och vi svarade knappt på telefonerna. Adela och Johanna satt på hotellet och blev ledsna/arga och oroliga över att vi inte hörde av oss. Delade känslor gjorde att det blev tjaffs och jag trodde verkligen inte att Johanna skulle vilja umgås med mig något mer efter det. Jag vågade inte ens ringa henne på en vecka efter resan.
Men bråk hör till. Jag vill aldrig mer bråka med mina vänner. De betyder för mycket för mig för det. Sure.. man småtjaffsar lite ibland.. men nu menar jag riktigt bråka. Aldrig igen!
Jag är så glad att jag har er i mitt liv! Mina vänner.. nya som gamla! Ni betyder massor! Det är er jag tänker på när jag är ledsen.. för så blir jag glad igen! Ni är guld värda! Ni vet vilka ni är :D
Puss!
Kommentarer
Postat av: Leon
Jag läser varje dag! :)
Postat av: Catarina
haha vem fasiken är du :D
Postat av: Leon
Gissa? :)
Trackback