Jag blir galen.

Jag vet att folk tycker saker om mig. Jag vet att folk pratar om mig när jag inte är med. Jag märker sånt. Jag är inte född igår.

Vissa tror att det inte märks. Men när det blir tyst när man kommer in i ett rum, då vet man att något är på tok. Dessutom så pratar personerna skit om alla andra konstant. Det pratas om bra saker också.. men det beror helt på vilken stil och attityd man har. Jag är ju med när de pratar illa om andra. Senast idag så pratade två av dom om en tjej som kom in i lunchsalen ... "hennes fett ser påklistrat ut, ut och jogga förfasiken".

Jag är inte smal. Jag väger utan problem 20kg mer än alla här. Det är klart som fan dom snackar skit om mig också. Och inte bara pga att jag väger mer..  jag har inte samma stil. Jag bryr mig inte speciellt mycket om kläder. Alla här byter skor varje dag. En av tjejerna har nog aldrig haft samma skor 2 dagar på rad sen jag började här. Jag och andra sidan.. växlar mellan 2 skor. Beroende på humör, inte beroende på övrig klädsel.

Nä.. när en person inte ens tittar en i ögonen när den pratar med en.. så vet man att den har svårt för ens personlighet eller vad det nu kan vara. 


Det spelar nästan ingen roll vad jag säger heller... ingen fortsätter på tråden eller ämnet. Det är som att man inte existerar. Allt jag säger flyter ut i ingenting. Jag kan säga nåt påstående om vad jag har gjort eller vad jag ska göra... det gör ju alla andra. Skillnaden är att när någon säger något... så fortsätter allllla att kackla om ämnet i 15min. Det kan vara allt från att lämna blod till nagellack.

Jag färgade håret svart. Inte en jävel märkte det... eller jo.. en av teknikerna sa att det var fint. Men alla tjejer i fikarummet.. inte en kotte märkte något. Jag skiter på riktigt egentligen vad dom tycker. Men det är också ett totalt tecken på ointresse att prata med mig... när de en annan dag kan fråga någon annan "har du färgat håret?" ... "näää"... "har du nya kläder då?"... "nääää"........

Jag har fått en positiv kommentar vad det gäller utseende. Det var en tjej som tyckte att jag hade fina skor och undrade vart jag hade köpt dom. Och vanligtvis så hade jag inte reagerat speciellt mycket på det, men när alla andra visar något så otroligt ointresse så blev jag lite gladare än vanligt.

Det är sjukt.

Som sagt så pratar dom illa om folk som är som jag, mer eller mindre "pojkflickor" som inte går och får manikyr var 4e vecka för 500:- / gång. Och där sitter jag.. och bara flinar. Jag har gett upp. Jag skiter i att försöka starta en konversation... jag har försökt så många gånger.. men det bara dör ut. Orkar inte mer.

Ska sluta här efter november och jag är lite splittrad nu i tankegångarna. Jag vill faktist inte jobba här längre. Jag vill jobba med killar igen. Eller ensam. Men jag vill ju inte gärna gå arbetslös heller. Det får bli alfakassa... och så får jag starta nån ful hobby... måla min andra hylla kanske.

pffffffff.....

Jag tänkte först att jag kanske inbillade mig om allt det här. Men det har gått nästan 2 månader nu... och jag hatar att umgås med tjejtjejer........ på riktigt. Kan dom inte bara säga som det är? Raka puckar.. har man en fläck på tröjan... SÄG det! Sitt inte och gaffla om det när personerna har gått om att det såg ut som en spermafläck eller snor.. ja vad vet jag.

Alltså.. alla pratar ju skit... mer eller mindre... verkligen ALLA gör ju faktist det. Någongång.. alla har åsikter. Det har ju jag också. Men cheeeeses... håll in några av åsikterna eller tankarna. Man behöver inte säga allt man tycker om alla..... i sånna fall.. säg det till personen också, annars kan man hålla truten.

I vanliga fall.. om jag hört att någon pratat skit om mig. Så går jag fram till personen och frågar "har du något emot mig? har du något du vill säga?"... men jag har inget bevis på att dom har sagt något. Jag bara känner det i luften. Och det ÄR inte inbillning. Jag kanske bara helt enkelt har glömt hur man umgås med riktiga tjejer. Eller har jag någosin vetat? :p

Jag skulle må så mycke bättre om jag fick gå ner till lagret eller in till teknikerna på rasten. Där är det bara killar... då kan man snacka utan att oroa sig över att folk hakar upp sig på det i veckor. För på vissa killar så går informationen in genom ena örat.. och ut igen. Det är det som är så jävla skönt med killar.. dom analyserar inte saker på samma sätt som tjejer. Analyserandet överlåtar dom till mig ;) Men jag håller käft om det mesta jag funderar på... till skillnad från andra. Jag bloggar istället. Men då kan alla läsa. Jag står för mina åsikter.


Nää.... nu vill jag hem och träffa mina vettiga tjejkompisar istället.. som säger va dom tycker om saker. Raka rör ska det vara.... annars kan alla fara och flänga.


PS: hoppas inte personerna i fråga läser min blogg.. då blir det pinsamt.. men och andra sidan.. vem bryr sig? DS.