Ledsen för en väns skull
En nära vän till mig har förlorat en släkting i en extremt sjuk situation och många är väldigt nere pga detta såklart. Alla tar förluster på olika vis, alla reagerar olika. De flesta blir ledsna och vissa är tysta och hamnar i något sorts vakum. Det är mer än tillåtet att vara arg och ego när det kommer till just sånna här saker. Man ska inte ha dåligt samvete över sitt sätt att sörja eller sitt sätt att vara ledsen över att någon annan sörjer.
Jag vet att många av er förmodlien inte fattar sammanhanget av vad jag skriver nu, men jag skriver för min egen och för min väns skull. Så förstår ni inte så spelar det ingen roll.
Det jag egentligen vill ha sagt här och nu är att jag blir ledsen när mina vänner är ledsna och speciellt den här vännen som jag har en ganska udda relation till. Vi pratar inte lika ofta längre som vi brukade göra men vi har utvecklat en vänskapsrelation som jag har svårt att tro skulle försvinna iväg bara sådär. Vi ses inte mer än 1-2 gånger om året men på något jäkla vänster så tror jag att vi förstår varandra bättre än vad vi båda egentligen insett tidigare.
Här är något att bita i:
:(
Kommentarer
Trackback
