Igår var mitt ex här, min första pojkvän. Jag var livrädd innan han kom hit för han är den enda som fortfarande hade en bra bild av mig som person. Hade inte träffat honom på 4-5 år  och jag hade riktigt ont i magen sista timmen innan han skulle hit.

Jag hade lovat sen typ september 2007 att han skulle få komma hit och hälsa på och jag ville egentligen inte att han skulle komma hit. Inte pga han som person alls, utan han har ju inte upplevt och varit med under min deppression. Jag var skiträdd att bilden han haft om mig skulle förstöras. Jag är inte samma person idag och jag är inte nöjd med vem jag blivit.

Jag sa till honom att jag var rädd men jag tror han misstolkade mig och tog det personligt.

Idag blir jag, när jag är lite nervös, elak. Jag slänger ur mig elaka grejer när jag skämtar och jag menar aldrig något av det. Det är inget jag kan styra över.. det bara kokar upp pikar i skallen såfort något sägs. Det  är pinsamt.

Jag har en sån relation till några av de jag pratar med dagligen.. och det är lugnt och så för de gör samma sak tillbaka, det är en skön relation. Men jag har upptäckt nu att jag även har det beteendet när jag är osäker i vissa situationer..

Jag har nog fullföljt med misstaget som jag absolut inte ville utföra. Nu har han samma dåliga intryck av dagens Catta som de andra exen har.

Jag är inte elak :(

Det är med en liten tår i ögat jag skriver detta.. jag är inte nöjd med vem jag utvecklats till och jag ville inte träffa honom igår just pga att han är den enda som fortfarande tycker om den gamla jag.

Jag sa till min senaste pojkvän nästan dagligen att jag inte är mig själv.. men han trodde mig aldrig, för han såg aldrig den glada, blyga och pryda Catarina som mitt första ex såg.

Jag vet inte vad jag ska göra åt detta.

Det kändes innan som att det vore bättre att han inte kom förbi igår. Men när han skrev "Du gör som du vill men det är sista gången jag tar initiativ" så kändes det som att jag inte hade något  val. Han kom hit, vi handlade, åt mat  och såg Transformers. Det var trevligt och inga konstigheter. Sen åkte han hem. Jag sa att jag skulle spela, och hintade om att han skulle åka,  för jag kände att jag redan förstört allt i relationen.

Jag har bevisat för ännu en person vilken dålig människa jag blivit och jag hoppas han inser att det verkligen inte är personligt för hans sida.

Det är mig det är fel på. Och jag måste göra något åt det.