Det går inte att förändra en människa. 

En persons liv fram till nu är något man inte kan ändra på. Man kan försöka förbättra, men inget kan göras ogjort. Förbättring sker enbart när insikt har nåtts. Insikt är inget en utomstående kan ge. Det är något man måste fatta själv och det är ouppnåeligt om man inte är mänsklig och har känslor.

Jag har i hela mitt liv velat tro att alla har något gott i sig. Att även de värsta har en öm punkt. Jag har tre gånger i mitt liv försökt "förbättra" tankegångarna hos tre personer. Det jag fått tillbaka just då är skit, eftersom det jag säger antagligen är som att slå en slägga över fingerspetsarna. Sanningen gör ju ont. Men en av dessa tre har, efter 5 år berättat att jag hade rätt och att det mesta av det jag sa idag makes sence. De andra två har inte riktigt fattat galoppen än, men det kommer väl.. om några år. 

Om man inte tar hand om de som bryr sig så kommer man tillslut att förbli och tillslut dö ensam. Tyvärr så inser inte vissa detta förrän det kanske är för sent.

Om man haft en lite sämre uppväxt så kan man inte veta bättre. Har man under hela sitt liv beblandats med svängande temperament, kanske alkoholism och utan finkänsligheter så är det ju klart att det sätter sina spår. Vissa tröstar sig själva med alkohol och andra slänger problemen i en avfallspåse och tror att en sopstation är den enda utvägen på problemen. 

Det går inte att sudda bläck. Det är fullständigt omöjligt att få bort det helt. Man kan få bort lite men inte allt. Alla har sina egna värderingar om vad som är viktigt och inte. 

Många lever i nuet alldeles för mycket och bränner alla broar bakom sig. Det håller inte, och jag tycker av hela mitt hjärta synd om er som inte fattar det. 

Någon gång hamnar man i en situation man inte räknat med. Då kan det vara skönt att ha någon att falla tillbaka på. Det finns ingen ångraknapp när det går åt helvete. Det enda man kan försöka med är att innan det är försent diskutera problemen, komma till någon slutsats, förlåta för att sedan få upp vagnen på rälsen igen. Ibland är det för sent och ibland inte.... 

....try me.

Jag tänker fortsätta tro gott om människor. Jag ska bara i fortsättningen lyssna till alla förvarningar så att man slipper sitta hemma och böla över att någon annan betett sig illa... när det i verkliga fallet är dessa människor som borde gråta. Men alla föds inte med förmågan att få ångest....