Har aldrig, vad jag vill minnas, någonsin haft en sådan fjollig beslutsångest tidigare. Mitt största problem är ju just problemet att inte kunna lösa ett problem en egentligen inte är ett problem alls men som har blivit ett ändå... hmm. Efter en bestämmelse kan tyngre problem dyka upp, men man ska ju ta en sak i taget?!

Vad är det som är så svårt? Är en fråga jag ställt till mig själv ett tag nu. Det är väl bara att chansa och se vart vägen leder dig? Vad som än händer så är det inte jordens undergång om det skulle gå åt helvete. Det är väl det enda jag tror att jag vet atm. Eller kan det bli så fel att det inte kan bli mer just FEL?

I vanliga fall tycker jag om problemlösningar, men inte när det kommer till att ta beslut där utgången kan bli random. För det finns inget facit i slutet på boken som man kan tjuvkika på vid innehållsförteckningen och eventuella ordlistor. Det är vägen till facit som är den jobbiga. Och tar man en för lång "tänkeprommenad" kan affären ha stängt när man väl kommer fram. Och dagen därefter kanske affären har bytt affärsplan och säljer äckligt skumgummigodis som inte jag tycker om.

" Tooooo late.. utgångsdatumet gick ut! Nu kör vi på nytt!"

Metaforer.. vad är det egentligen jag menar? Jag vet inte.. och jag rycker på axlarna i skrivande stund och slår mig själv på pannan och funderar över vad fan det är jag funderar över. 

Det kan ju vara så enkelt att affären redan bytte till skumgummi för flera månader sen, men orkar och vågar man öppna den tunga dörren, kika in huvet och fråga?

Vad fan är det som är så jävla svårt? Dra mig ut från vakuumet och ut i vårvärdet! Det är ju faktiskt blå himmel ute! 

Jag undrar om jag någonsin kommer våga och då ha ett facit av den bra sorten i hand och om det överensstämmer med min uträkning, som iofs just nu består av frågetecken.