Vad är det som händer? Varför har jag ingen ro i skallen? Ett inre lugn.. ?

Gräset är inte grönare på andra sidan men jag har låånga perioder ibland då jag tvivlar på saken ganska enormt. Varför kan jag inte bara vara nöjd med det jag har? Alla runt omkring mig verkar ha sån pejl på vad de håller på med. De chansar och kör spontant men det känns ändå som att de vet vad de ger sig in på.. i mina ögon.

Det känns som att jag springer runt i en labyrint och hittar inte ut. På vägen träffar jag mamma, pappa och syskonen. Mina vänner finns också där, men ingen av dem kan hjälpa mig ut, den problemlösningen måste jag lösa själv.

Jag måste hitta inre frid tror jag. Så jag blir lugnare.. och då förhoppningsvis slipper snurra runt om dagarna samt möblera om och ringa folk i sömnen. Alla olika sorters tankar har spritt sig till max i min hjärna och det får inte plats mer nu. Jag har märkt att jag gråter väldigt lätt numer när någon nära mig är elak eller säger något dumt.. förstår inte varför.. är jag.. labil? eller bara extra störd?




Ligger här i sängen och har varit hemma från jobbet större delen av veckan. I måndags gick jag hem vid 14.00 från jobbet. I tisdags satt jag och hostade halva dagen men stannade ändå kvar. På onsdagen vaknade jag och kände att jag inte kunde gå till jobbet. Har varit ifrån jobbet sen dess.

Fan vad jag hatar att vara sjuk. Jag avskyr att ligga och göra ingenting i väntan på att bli frisk. Och som pricken över i´t så är det strålande sol ute.. verkligen vårväder. Nä fyfan! Jag vill tillbaka till jobbet nu!!! Jag har och kommer nog aldrig att tycka om att rulla tummarna.. och att vara ensam.. är fanimej det värsta jag vet. Jag får en mindre typ av panik när jag är ensam en längre tid. Nej fy bubblans.

På måndag ska jag tillbaka till jobbet och då jävlar :) ska bli kul.


Dennis är å begravning just nu... =// jag har aldrig varit på någon.. måste vara enormt tungt =// usch..