Jag träffade Johan igår på T-centralen. Av ren slump. Har inte setts på flera år så det kändes lagom konstigt :) vi samåkte gröna linjen till jag skulle av i Abrahamsberg (resa på ca 17min). Gud vad söt han är! :D förstår inte alls varför jag fick för mig att göra slut. Man brukar ju ändå komma ihåg vad man störde sig på, eller om personen har dåliga sidor. Men jag kan inte minnas något dåligt med honom alls. Jättekonstigt. Han har ju familj och grejer idag :) pratade lite om hans dotter Klara på två år och sådär och snabbt vad som hänt generellt sen 2006. Hur berättar man på 17min vad man gjort senaste 4 åren? :) knivigt blev det, men jättekul att ses :))