Det ska vara en första gång för allt. Jag sitter i skrivande stund och är helt dyngsur. Har gråtit mig igenom en hel film. Bokstavligen. Det har forsat oavbrutet i 2 timmar. Jag hatar den här filmen samtidigt som jag älskar den. Och det sjuka är att jag skulle vilja vara med om samma sak som Holly, trots hennes sorg. För hon hittade så rätt som jag också så ooobeskrivligt gärna vill.

Ps I love you är en skitfilm. Har du inte sett den, se den inte. Har du sett den, så förstår du vad jag menar. Om du funderar på att se den ändå; se inte trailern, den är töntig och visar inte helheten (+fjollig musik osv).