Jag har glömt hur man gör. Är det meningen att jag ska dra mig tillbaka nu? Jag gör ju honom uppenbart irriterad för mycket för att det ska bli bra mellan oss. Jag vet inte hur jag ska kunna lägga saker åt sidan för att kunna visa min bästa sida.

När saker hela tiden kommer ivägen, är det svårt att visa på riktigt hur jag är som person. Han känner mig inte, och har nästan bara sett den sämsta sidan hos mig. Och nu är han på väg bort, det känns i luften på något sätt.

Det vore grymt om man kunde lösa allt. Men just nu är det en liten form av catfight mellan mig och en annan som också uppenbart vill ha honom (tillbaka), och det känns som att jag förlorar.

Jag gillar inte den här känslan. Och det gör ju inte saken bättre att jag inte kan prata med honom om det. Det blir bara tystnad och ingen dialog när jag tar upp saker. Vi är inte tillsammans så jag kan väl egentligen inte säga något heller. Men något i mig känner ändå att jag vill ha något att säga till om.

Jag blir inte insläppt. Jag står utanför i något form av glashus och tittar på, observerar, men kan inte nå fram. Det suger balle.

Oavsett, så hoppas jag att det löser sig till det bästa. Om det innebär att vi löser det ihop eller på egna håll så vill jag ändå att det ska bli bra.

Egentligen vill jag inte säga att jag är svartsjuk, men en liten del av mig är nog det. Men om det inte blir något mer än så här, så går det över. Det tar ju bara lite tid antar jag.

Nu ska jag sova.

Saknar din röst. Godnatt.