Jag är som två olika personer när det kommer till jobb och privatliv. När jag jobbar får jag plötsligt bra självkänsla och kan hantera 99% av situationerna och problem som kastas på mig. Jag är bra på att sära på yrke och fritid. Därför har jag lite småproblem med att studera, för när man studerar kan man inte stänga av när man kommer hem.

När jag jobbar mot en kund har jag inget annat än kunden i fokus. Kunden ska alltid bli nöjd. Kunden ska alltid få vad han/hon betalar för + lite extra, för att locka fram en wow-känsla. Trygghet är mitt största vapen när jag jagar kunder. Jag slutar aldrig att tänka kund, kund, kund. Jag försöker tänka mig själv på den andra sidan, vad hade jag velat ha om jag hade varit beställare. Jag hade velat känna mig säker på att företaget eller personen, som ska utforma mitt livsverk, vet vad han/hon håller på med. Man får aldrig glömma att beställaren kan ha lagt ner själ och hjärta i text som ska layoutas till en bok, eller kanske lagt flera hundra tusen kronor på studio, modeller och fotografer.

Time is money. Jag strävar alltid efter att jobba hårt och snabbt. Jag tar aldrig mer än en kvart att svara på ett mail när jag har ett arbete igång. Jag håller mig alltid uppdaterad och frågar alltid kunden jag jobbar mot hur känslorna går. Känns det här tryggt eller inte. Är vi på rätt väg.

Ett av mina problem just nu är att jag inte är tillräckligt ego för att pusha fram en portfolio. Jag är bra på att sälja mig själv i CV, telefon och i brev. Men jag känner inte att saker jag gör i skolan, oavsett hur snyggt det än är, platsar i en portfolio.. för det har inte använts på riktigt. Jag har inte haft en dialog med kunden. Sure, man kan göra målgruppsanalyser hit och dit på ett märke och försöka utveckla till något eget, men det peppar fortfarande inte mig. Jag lever för att jobba på riktigt. Jag är en arbetsnarkoman. Har jag deadline och jag inte känner mig klar; då stannar jag var på jobbet till sena timmar. Jag älskar att lära mig nya saker, det är därför jag studerar nu. Men jag går inte runt och tänker "portfolio, portfolio, portfolio".

Mitt tänk är nog det som kommer göra att jag får riktigt bra jobb. Jag kanske inte är den bästa designern, men jag jobbar effektivt och gör allt för att nå förtroende. Jag lägger aldrig av innan jag känner att kunden är tillräckligt nöjd. Kunden ska få en orgasm av tacksamhet ;)

Jag tror också sjukt mycket på arbetsmoral. Om man har roligt, går det också bra. Vaknar man på morgonen och vill gå till jobbet, så kommer resultaten att bli bättre och pengarna kommer rulla in. På min praktikplats som jag spenderade 4 månader på förra året sa de att jag gjort stämningen glad. En person sa till och med att jag var en bidragande del till varför han för första gången på nästan 2 år var riktigt glad över att gå till jobbet. En annan berättade: "Vi snackade om det för ett tag sen, hur du bidrog med nån slags positivism och glädjeenergi som ersattes av mörker när du försvann". Den feedbacken går verkligen rakt in i hjärtat!

Jag har under det senaste halvåret tvivlat på min kapacitet som grafiker. Lite eftersom jag är beroende av den kundkontakten och feedbacken som man inte får i skolan. Att studera sänker mitt självförtroende, det är sjukt, men så är det. Tror det kan ligga lite annat från barndomen med i de känslorna också.

Det finns inget bättre än när en stor kund skickar en stor blombukett med bud och skriver en nästintill kärleksförklaring till en. Ja det har hänt. Jag gillar att vara räddaren i nöden, och jag vet att det uppskattas långt mer än att bara vara en duktig grafiker. Där har vi grunden till varför jag studerar repro också. Kan jag repro, har jag försprång mot andra grafiker som inte kan repro. Jag har jobbat i ett och ett halvt år med repro, prepress och som administratör, så, en del av det jag studerar kan jag redan. Men jag kan inte neka till att jag lärt mig sjukt mycket mer sen jag kom hit 2009. Har lärt mig lite om att ha tålamod i grupparbete och sen har min självdiciplin verkligen satts på prov. Jag har ju också lärt mig mycket om programmen jag jobbar i, typografi, bildbehandling, tryckmetoder, arbetsrelaterad engelska och har fått djupare kunskaper i repro.

Missförstå mig inte nu dock, det är inte blommorna och tacksamheten i sig som peppar mig. Allt kan alltid bli bättre, jag uppskattar långt mer negativ kritik än när någon kläcker ur sig: "det är bra". Säger någon att saker ser bra ut efter första korrektur blir jag frustrerad. Nej, det jag gillar är är vägen fram till resultat. Många gånger är vägen riktigt hård, ju hårdare desto bättre, men man har löst det. Och känslan i slutet när allt är färdigt, är obeskrivlig. It is what keeps me going.