Jag är så stört såld på allt som heter känslor. Jag uppskattar det minsta. Jag älskar att höra ord. De behöver inte ens vara snälla eller bekräftande, det räcker med tonen av en röst. Det räcker med ett mjukt leende. Jag är hopplöst romantisk och gör man något vackert för mig, kommer jag tveklöst att minnas det för resten av mitt liv. Jag känner mig lite som di leva. Flummig och lite halvstörd, men det skäms jag inte över.