Och vad tänker jag på då? Jo, jag funderar över varför jag har en mur runt mig som jag inte låter någon klättra över. Fruktansvärt irriterande, för jag vill inte ha kvar den här jäkla väggen.

Jag har lite svårt att öppna mig helt. Jag jag insett att jag inte är blyg längre iallafall, så det är inte det jag pratar om. Nej, det jag menar är att jag inte kan ta åt mig helt när jag får komplimanger eller när någon ger mig något. Jag blir självklart tacksam och glad, men tänker hela tiden att jag inte är värd det. Varför? Ja det är därför jag inte kan sova.

Snart kommer väl allt vara försent, så jag kanske ska passa på och inreda mitt lilla rum med mina väggar runt hjärtat så det blir lite hemtrevligt. För jag kommer antagligen vara singel för resten av mitt liv om jag inte gör något åt detta snart.

Jag vill ju, men jag måste få lite hjälp på traven.

Godnatt

/ En fundersam Cat